venla

Jepp, nu har jag varit här en dag. Hittils har jag inget att klaga på, njuter verkligen av tillvaron! Inte för att jag brukar fästa mig materiellt men det är helt underbart att få bo på ett hotell där man har nära till allt +en TV, badkar och trådlöst internet på rummet... Frukosten är också nice! Drack ett jättegott grönt chai i morse. Och det grova brödet är verkligen kanon för magen! Nog för att jag älskar medelhavet men när jag är där saknar jag det grova brödet i Norden! Som sagt, bekvämligheterna njuter jag till fullo av, jag vet att det är något jag inte får uppleva så ofta.

Idag har det varit rep i Stadshuset inför konserten i morgon. Mitt stycke repades först. Fast innan dess fick jag bekanta mig med en hel grupp elever från ett estetiskt gymnasium i stan. Fick berätta lite om mig själv och mitt stycke. Sedan var det dags för rep. Kände mig ganska virrig under tiden som jag skulle försöka lyssna, hålla koll och svara på frågor. Försökte tänka positivt och att jag gjorde ett bra jobba samtidigt som jag gruvade mig lite och tänkte "Vad får de för intryck av mig nu?" men när de gjort en sista genomspelning innan fikarasten lät stycket klart bättre än under första genomspelningen. Så nu känner jag mig förväntansfull inför morgondagen! Och det som nog betydde mest för mig var att musikerna gav mig så mycket bra feedback. Det taggar mig verkligen! Hoppas verkligen det känns lika bra i morgon!

Annars har jag varit runt i Sundsvall lite på eftermiddagen, det är en väldigt häftig stad. En ordentlig stadskärna omgiven av skogsklädda höjder. Lite ovanligt men otroligt vackert!

Avslutade kvällen med att käka middag med några från orkestern och dirigenten. Har verkligen blivit bortskämd med god mat och trevliga människor och eftersom jag vet att kompositörslivet inte alltid är så glamoröst så vill jag bara ta in så mycket som möjligt! Just nu är livet dolce helt enkelt!

Vi har verkligen haft en vacker helg i Pite. Solen skiner, himlen är klarblå coh höstfärgerna visar upp sig. Tog en promenad med Anna ner till logen, där var det ännu vackrare. Nu har jag precis svettats under en intensiv halvtimme i gymmet. Snart bir det middag hos Mathias!

Vad menar jag med det egentligen? Jag tycker själv att träning är en av nycklarna till ett sunt liv. Det är däremot att träna rätt och hitta en bra balans som är svårt, särskilt när träning inte altid varit en självklar del av min vardag. Jag har kommit igång med att jogga och gå på en del aktiviteter inom StiL (studentidrotten). Varje gång jag klarat av ett pass känner jag att jag har gjort bra ifrån mig och det är en riktigt skön känsla! Trots det så vet jag att syftet med träningen ibland kan luta mer år ett negativt håll än ett positivt. En del av syftet är att jag vill må bra, både fysiskt och psykiskt - något som träningen verkligen bidrar till. Men sedan är det ju det där andra, som till viss del är en positiv grej men som kan bli negativ om jag ger det för mycket plats. Nämligen att gå ner i vikt. Sedan förra året har jag nog gått upp mellan 5-7 kilo, en ganska snabb ökning om man jämför med hur det varit tidigare. I för sig vet jag att en av anledningarna till detta är att mitt förhållande började för ett år sedan. Det innebar mycket stillasittande, mys och godsaker. Inte dumt :) Inget jag ångrar. Men helt plötsligt hade kilona kommit, utan att jag ens märkt det. Var vill jag komma med det här då?

Jo, visserligen tycker jag att man kan ha som mål att gå ner i vikt (en rimlig viktminskning alltså)om man verkligen tror att det gör livet lite lättare, men det får ju inte bli till överdrift. Jag menar, det viktigaste är ju ändå att jag är glad och mår bra! Jag antar att känslan av att vara snart 24 och knappt kunna ha byxor i storlek 40, när man lätt fått på sig 38 för 1 eller 2 år sedan, inte är så lätt för mig att acceptera. Jag vill kunna känna mig ung och lagom i några år till innan jag kanske blir lite mulligare, jag är inte redo för 40+ storlekarna än! Samtidigt vill jag inte bara fokusera på den yta jag visar utåt. Jag VET att den inte spelar någon roll för min pojkvän, mina vänner eller min familj. Det här är för min skull. Att känna mig lite lättare, lite spänstigare.

Jag vet inte om jag egentligen kommer fram till något just nu. Egentligen är jag nog på god väg mot ett lite sundare liv. Jag har börjat träna några gånger i veckan, jag försöker äta mer allsidigt och lite mindre sötsaker (utan att straffa mig själv till att aldrig få äta något som jag tycker är gottigott). Jag har börjat ta mer vara på min fritid, alltså att helger och gärna några kvällar ska få vara kravlösa. Jag får nog hålla ut helt enkelt, se att med lite tid kommer resultaten, bra såna, att synas och kännas! Och fram till dess får jag väl fundera och grubbla lite men också försöka släppa taget och därmed hitta rätt... jag hoppas det!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något och jag har verkligen varit på gång att skriva under flera dagar nu. Så här kommer det...

Är tillbaka i Piteå sedan snart 3 veckor. I början måste jag säga att jag inte var så pepp på att vara här. Kick-offen var ju kul, RIKTIGT kul! Men att börja skolan kändes rätt motigt först. Fjärdeårsstudent på musikhögskolan. Jag är hemma här nu, inte mycket är nytt. Så kändes det. Tog det väldigt lugnt under de första två skolveckorna. Nu börjar jag komma igång lite i taget och det börjar lossna. Har trots allt mycket att se fram emot - nästa vecka åker jag till Sundsvall och lyssnar på uruppförandet av mitt klassiska stycke "Reactions of the Mind." Bara det är ju stort! En konsert utanför skolan dit publiken kommer för att de är genuint musikintresserade och dit dirigenten rest över halva jordklotet. Och - konserten går i kvinnans anda - kvinnlig dirigent, kvinnliga kompositörer och kvinnlig solist. Spelar gör Nordiska kammarorkestern. Inte hade jag tänkt mig det här, inte för 3 år sedan, särskilt inte för 7 år sedan när jag gick på Rytmus.

I skolan finns det mycket annat att se fram emot. Jag ska läsa klassmusik, dvs spela instrument som jag inte är van att spela tillsammans med andra (brukar vara en väldigt uppskattad kurs), ha sånglektioner (yeeeeey!!!) och sist men inte minst, åka till GAMBIA i vår!!! Så vad hade jag att gruva mig över egentligen när jag kom hit efter sommarlovet??

Jon har fyllt år också. Kändes speciellt och underbart att få vara med och fira den. Jag och några kompisar skämde bort honom ordentligt, vilket han verkligen förtjänar. Känns så bra att jag äntligen kan vara så generös mot en person och att han uppskattar det och ger mig så mycket tillbaka. Det kanske låter konstigt men jag har inte alltid fått det bemötandet hos tidigare pojkvänner och jag är en person som verkligen gillar att ge.

Jon står i köket och rullar köttbullar, mums vad gott det ska bli med mat! Låter som att vi bor ihop. Inte än men vi delar på väldigt mycket och jag hoppas att vi flyttar ihop någon dag.

Nu ska jag surfa vidare. Surf on all you surfers!!