venla

Tänk vad coolt att en människas musik och person gjort ett så starkt avtryck att en stad sätts i rörelse. Att människor går ihop och gör något tillsammans. Jag blir så glad att något sådant händer i Stockholm, en stad som är vacker men där många gärna går förbi varandra utan att alltid tänka på vem man möter, och där blickar inte möts i tunnelbanan. Tack Stockholm för att ni gjorde den här grejen!

När jag var 7 år var Michael Jackson min största idol. Jag ville VARA Michael Jackson. På den tiden hade jag bara mitt kassettband med "dangerous"-albumet inspelat. Inget MTV, inget internet, inget YouTube. Så för första gången i mitt liv fick jag i tisdags se en inspelad konsert med honom från 1992. Jag visste att han var fantastisk på scen men först då FATTADE jag. Har aldrig sett någon som dansar med samma intensitet och dessutom kan sjunga somhan gör samtidigt.
Jag har aldrig heller vetat nästan något om personen Michael Jackson, förutom att han gick med i Jackson 5 när han var väldigt liten och att han beryktats för många saker, antagligen fler dåliga än bra saker. Så typiskt, tänkte jag, när jag såg minnesstunden i tisdags, att en människa ska behöva dö innan han får all denna uppskattning och bekräftelse. Och inte har jag själv tänkt på personen Jackson de senaste åren. Jag har slagit på hanns musik och diggat - den har aldrig tappat värde. Men han skulle ha behövet mer stöd, det är något jag tror att alla vet vid det här laget.

Hoppas att andra sidan är en bra plats för honom.