venla

Det är lika hett idag som under de senaste dagarna. Men det ska inte hindra mig - idag blir det långpromenad från stan ända hem. Behöver verkligen rensa mitt huvud, ta tag i några funderingar men också släppa ut och slänga bort det där som gnager för mycket. Någon måtta får det vara.

När jag är äldre kommer jag nog titta tillbaka på mina tidigaste 20+ år med blandade känslor. Kommer förhoppningsvis tycka att det kunde vara väldigt jobbigt känslomässigt på den tiden och att jag blivit stabilare. Har nog aldrig haft så mycket humörsvängningar som under de senaste 2 åren. Vad gör man när man är 23 och det känns som man bär fler bördor på axlarna än vad man skulle behöva göra? När man verkligen känner en tyngd som ligger där, både fysiskt och psykiskt. Inte har jag heller lärt mig hur man gör för att bara släppa taget om de där onödiga tankarna, hur man gör för att strunta i något och slippa det där gnagande samvetet. Hur gör man för att filtrera bort andras bekymmer ur sitt huvud men fortfarande vara empatisk och omtänksam? Hur blir man lite tuffare och mer säker på sig själv utan att skada andra? Jag har inte hittat balansen. Kankse är det några dagar av ordentlig sömn och bastubad som behövs. Kanske lugnar jag ner mig då. Men då känns det absolut inte värt det att man sliter för hårt i 2 veckor bara för att få ihop til hyran för att sedan må skit efteråt. Definitivt inte värt det. Just nu vill jag hitta tillbaka till känslan jag hade när jag var i Grekland de där 4 dagarna i juli förra året. Känslan av fullkomlig frihet, att jag hade kontakt med mitt inre och kände lugn för första gången på länge. Lycka. Värme. Rädslan var borta. Fascinerad av platsen jag befann mig på. Och känslan höll i sig ett bra tag.

Om man bortser från allt som väger tungt då? Jo, då kommer jag se tillbaka på mina 20+ år som en väldigt rik tid. Ett liv på egen hand började uppe i en stad i norr. Frihet. Nya härliga vänner! Strax innan min 23:e födelsedag träffade jag någon som jag fortfarande älskar mer än jag älskat någon och som förstår mig på så många sätt.

När jag ser på det jag just skrivit ser det verkligen ut som bekymren har större del i mitt liv än det som är bra. Det vill jag ändra på. Jag har tagit mig ur en lång svacka förut, jag vet att det går. Och även om det är lättare att rada upp sånt som tynger mig än sånt jag mår bra av vill jag fortsätta tro att det senare, det som är positivt ändå väger tyngre i mitt liv. Jag vill hitta den balansen. Jag vill lära känna mig själv bättre. Vill fortsätta vara den jag är, den snälla, omtänksamma, smarta, roliga, musikaliska och kreativa person jag är. Men jag vill också hitta mer frihet, ro, respekt för mig själv, kunna stå upp för mig själv och säga ifrån när det behövs.

Tack till mina vänner och min familj, ni som verkligen finns här och gör mitt liv rikare. Tack till min underbara älskling som ser vem jag är och älskar mig för det. Och stort pepp till mig att fortsätta lära mig att njuta, att kunna släppa det som inte är viktigt och kunna känna mig lite starkare hela tiden.

Massa kramar

om inte en dag på en solupplyst gräsmatta är avkopplande så säg. nu är det dags!

Så, om några timmar bär det av till Bromma för att vara med min gos. Imorgon åker jag till Lettland för att medverka på en musikfestival, ska bli spännande. Har varit kul med barnpassandet. Idag fick vi bada i grannens pool. 29 grader varmt var det = UNDERBART! Sedan gjorde jag dagens gärning också. Någon av granntjejernas kompisar hade tappat en liten ring i poolen så de höll på att dyka efter den. Jag lånade några simglasögon och började dyka jag med. Dök mest i den djupaste deen av poolen men hittade inget. Särskilt svårt var det eftersom både botten och väggar hade samma ljusturkosa färg. Sedan bestämde jag mig för att göra ett sista dyka där det var lite grundare. Dök ner, kikade runt och var på väg att vända upp igen när jag fick syn på ringen. De blev glada. Att göra andra glada genom att hjälpa dem är en sak som får mig att känna mig genuint lycklig. Jag får en liten kick av det.

Nu ska jag bara packa klart det sista. Håll ställningarna i Sverige under helgen!

Kramar

Nu e jag tlött. Jag menar trött. Dag två av barnpassning är avklarad. Min syrras tre barn är här på besök eftersom mamma och pappa är utomlands. Så jag och min mamma, alltså deras mormor tar hand om dem just nu. Mysigt att ha dem här och de ger mycket men jag är ändå grymt trött när dagen är slut och har insett värdet av en eftermiddagstupplur :) I morgon är sista dagen för mig att passa dem. Sedan bär det av till Lettland på en liten musikfestival. Ska bli intressant att se ett nytt ställe. När jag kommer tillbaka har jag förhoppningsvis en vecka där jag kan göra mer som jag vill med min tid. Sedan bär det av första svängen till Dalsland... Nu ska jag sova. Behöver energi till grabbarna grus i morgon och så vill jag inte vara helt slut när jag träffar världens finaste på kvällen ;)

Kom till Solentuna igår. Egentligen var jag här förra veckan en jättekortis då farmor blivit rejält dålig. Sedan en sväng till Piteå för att ta det lite lugnt, göra klart lite i skolan, städa och packa. Var riktigt trött igår och jag sov som en stock i typ 10 timmar till idag. Nu är det i alla fall officiellt sommarlov för mig. Hur sommaren kommer att arta sig är en annan fråga. Just nu känns det som det kommer ta sin tid att komma ner i varv. Här hemma har jag både en krasslig mamma och en hostig mormor. Det gör det svårt för mig att bara åka var jag vill och när jag vill. Jag förstår att mamma behöver hjälp med grejer här hemma. Däremot har jag just nu ett stort behov av att känna friheten att göra vad jag vill, att kunna sticka iväg själv eller med någon kompis och bara varva ner. För när jag fortfarande är kvar i stressen från vårterminen blir det svårt att njuta. Pappa är också trött då hans dagar består av att jobba och hälsa på farmor. Jag vill ju avlasta famijen, det är helt förståeligt att de är trötta men jag har just lämnat en tuff vårtermin bakom mig. Mycket i skolan, mycket på fritiden och en del instabilitet inombords under flera månader kräver en del ensamhet för att kunna smälta. Får ta de stunder jag hittar till att fly iväg lite. Annars gäller det väl bara att bita ihop och hoppas att det lugnar sig snart så att jag verkligen kan njuta på riktigt. Hoppas farmor blir bättre också. Det är tungt att gå från att ha varit så självständig till att behöva acceptera en ny situation.

Jag har inte känt något behov av det men nu känns det som att det är dags. Det är faktiskt rätt skönt att kunna nå så många och berätta om vad jag tänker, känner, gör och upplever. Så det blev en blogg till slut! Har i ungefär ett år nyfiket gått in på mina vänners bloggar för att se om de skrivit något nytt och nu är det dags att bjuda tillbaka! Särskilt bra kan det ju vara för er som åker utomlands nästa år (Lisa & Linda ;) om ni vill höra hur läget är därhemma, med era vänner, med mig. Med dem raderna får det ändå räcka för ikväll, för det är sent. Jag behöver en nattmacka, en bok och massa sömn!