Skitdag
Välkommen till min klagomur... Ja, tyvärr så avslutas nog mitt första bloggår med massa klagovisor men jag måste få skriva av mig. Kanske kan nästa år inledas med något trevligare? Vi får hoppas...
Vad har gått fel idag då? Egentligen började det nog igår kväll. Krassligheten jag hade känt av i 2 dagar utvecklades till feber som sakta men säkert steg. Samtidigt hade jag känningar av att mensen var på väg. Med tanke på att jag kan vara nog känslosam och lite nere under den perioden i vanliga fall blev det inte bättre med feber. Såg på nyheterna om de hemskheter som pågår just nu och det bara brast för mig. Vanligtvis brukar min reaktion vara "usch, vad hemskt!" eller något liknande men känslorna finns ju inte där fullt ut. På något sätt stänger jag av när det pågår på något helt annat ställe. Men igår blev det bara för verkligt. Tanken på alla människor som omkommit blev bara för mycket. Så jag satt där framför TVn och bara grät.
Idag har jag bara varit hos mamma & pappa och tagit det lugnt, febern och halsontet har hållit i sig. Jag var ändå på ok humör när jag vaknade. Men sedan hände för mycket på en gång. Fick hjälpa min pojkvän över telefon. Han var i en stressad sits. Samtidigt hade någon här hemma ett argt samtal över en annan telefon. Den stressade situationen löste sig tills slut men vare sig jag eller killen hade någon bra dag. Alla här hemma var upptagna med någonting av olika anledningar och jag fick inte mycket sällskap. Och när jag är ledsen eller nere behöver jag oftast någon att prata med. Gråtkalaset var igång igen...
Det blev väl bättre under kvällen men under ett telefonsamtal med min kille konstaterade vi att vi båda inte varit helt schyssta mot varandra idag. Med tanke på att jag brustit i gråt för minsta lilla idag hände samma sak igen. Det destruktiva negativa tänkandet som funnits där hela dagen satt fortfarande kvar... Men det var bra att jag drog upp en del grejer. I tidigare förhållanden har jag hålit tyst om vissa saker och till slut bara tyngt ner mig själv då jag inte vågat säga ifrån. Och så vägrar jag ha det nu. Man ska ta hand om varandra i ett förhållande, sedan är vi ju inte perfekta någon av oss. Och den här dagen kan jag analysera sönder saker till extrema grader.
Det jag dragit upp är bara en bråkdel av allt som kommit upp just nu och som ligger i luften. Det är bara att konstatera att den här dagen inte har varit bra men förhoppningsvis kommer jag lära mig någonting av den när jag får bättre dagar. Och jag hoppas nyårsafton blir en bättre dag. Att jag är friskare, att jag kan vara hos den jag älskar mest så jag slipper ringa och känna dåliga vibbar över telefonlinjen utan att vi kan ses och ge varandra en lång och härlig kram som säger det som behöver sägas om idag och sedan gå vidare och ha det bra.
Nu ska jag ge sömnen ett försök.
Vad har gått fel idag då? Egentligen började det nog igår kväll. Krassligheten jag hade känt av i 2 dagar utvecklades till feber som sakta men säkert steg. Samtidigt hade jag känningar av att mensen var på väg. Med tanke på att jag kan vara nog känslosam och lite nere under den perioden i vanliga fall blev det inte bättre med feber. Såg på nyheterna om de hemskheter som pågår just nu och det bara brast för mig. Vanligtvis brukar min reaktion vara "usch, vad hemskt!" eller något liknande men känslorna finns ju inte där fullt ut. På något sätt stänger jag av när det pågår på något helt annat ställe. Men igår blev det bara för verkligt. Tanken på alla människor som omkommit blev bara för mycket. Så jag satt där framför TVn och bara grät.
Idag har jag bara varit hos mamma & pappa och tagit det lugnt, febern och halsontet har hållit i sig. Jag var ändå på ok humör när jag vaknade. Men sedan hände för mycket på en gång. Fick hjälpa min pojkvän över telefon. Han var i en stressad sits. Samtidigt hade någon här hemma ett argt samtal över en annan telefon. Den stressade situationen löste sig tills slut men vare sig jag eller killen hade någon bra dag. Alla här hemma var upptagna med någonting av olika anledningar och jag fick inte mycket sällskap. Och när jag är ledsen eller nere behöver jag oftast någon att prata med. Gråtkalaset var igång igen...
Det blev väl bättre under kvällen men under ett telefonsamtal med min kille konstaterade vi att vi båda inte varit helt schyssta mot varandra idag. Med tanke på att jag brustit i gråt för minsta lilla idag hände samma sak igen. Det destruktiva negativa tänkandet som funnits där hela dagen satt fortfarande kvar... Men det var bra att jag drog upp en del grejer. I tidigare förhållanden har jag hålit tyst om vissa saker och till slut bara tyngt ner mig själv då jag inte vågat säga ifrån. Och så vägrar jag ha det nu. Man ska ta hand om varandra i ett förhållande, sedan är vi ju inte perfekta någon av oss. Och den här dagen kan jag analysera sönder saker till extrema grader.
Det jag dragit upp är bara en bråkdel av allt som kommit upp just nu och som ligger i luften. Det är bara att konstatera att den här dagen inte har varit bra men förhoppningsvis kommer jag lära mig någonting av den när jag får bättre dagar. Och jag hoppas nyårsafton blir en bättre dag. Att jag är friskare, att jag kan vara hos den jag älskar mest så jag slipper ringa och känna dåliga vibbar över telefonlinjen utan att vi kan ses och ge varandra en lång och härlig kram som säger det som behöver sägas om idag och sedan gå vidare och ha det bra.
Nu ska jag ge sömnen ett försök.
Kommentarer
Trackback
