venla

Jag känner mig råsnygg, cool, taggarna utåt lite. känner mig ostoppbar. så om du bara vågar försöka stoppa mig säger jag bara, akta dig!

Jag kan verkligen rekommendera det där med att slänga negativa och onödiga tankar i papperskorgen. Så skönt det känns! Hur gör jag då? Jo, när jag märker att jag är inne i samma negativa tankegångar som många gånger tidigare, försöker jag komma ur dem genom att andas djupt och acceptera sånt som varit jobbigt. Jag förlåter om det behövs. Sedan försöker jag komma på något positivt jag kan tänka på. Inte något ytligt som att se fram emot en shoppingrunda, utan något som känns meningsfullt. Det kan handla om att säga åt mig själv hur värdefull jag är eller att önska välmående åt någon som jag vet behöver det. Det krävs lite ansträngning men efter ett tag lyckas jag koncentrera mig på det positiva. Den där gnagande klumpen i magen försvinner mer och mer. Jag kommer få göra den här övningen ett tag framöver för att det positiva tänkandet ska bli mer bestående hos mig.

Det är lika hett idag som under de senaste dagarna. Men det ska inte hindra mig - idag blir det långpromenad från stan ända hem. Behöver verkligen rensa mitt huvud, ta tag i några funderingar men också släppa ut och slänga bort det där som gnager för mycket. Någon måtta får det vara.

När jag är äldre kommer jag nog titta tillbaka på mina tidigaste 20+ år med blandade känslor. Kommer förhoppningsvis tycka att det kunde vara väldigt jobbigt känslomässigt på den tiden och att jag blivit stabilare. Har nog aldrig haft så mycket humörsvängningar som under de senaste 2 åren. Vad gör man när man är 23 och det känns som man bär fler bördor på axlarna än vad man skulle behöva göra? När man verkligen känner en tyngd som ligger där, både fysiskt och psykiskt. Inte har jag heller lärt mig hur man gör för att bara släppa taget om de där onödiga tankarna, hur man gör för att strunta i något och slippa det där gnagande samvetet. Hur gör man för att filtrera bort andras bekymmer ur sitt huvud men fortfarande vara empatisk och omtänksam? Hur blir man lite tuffare och mer säker på sig själv utan att skada andra? Jag har inte hittat balansen. Kankse är det några dagar av ordentlig sömn och bastubad som behövs. Kanske lugnar jag ner mig då. Men då känns det absolut inte värt det att man sliter för hårt i 2 veckor bara för att få ihop til hyran för att sedan må skit efteråt. Definitivt inte värt det. Just nu vill jag hitta tillbaka till känslan jag hade när jag var i Grekland de där 4 dagarna i juli förra året. Känslan av fullkomlig frihet, att jag hade kontakt med mitt inre och kände lugn för första gången på länge. Lycka. Värme. Rädslan var borta. Fascinerad av platsen jag befann mig på. Och känslan höll i sig ett bra tag.

Om man bortser från allt som väger tungt då? Jo, då kommer jag se tillbaka på mina 20+ år som en väldigt rik tid. Ett liv på egen hand började uppe i en stad i norr. Frihet. Nya härliga vänner! Strax innan min 23:e födelsedag träffade jag någon som jag fortfarande älskar mer än jag älskat någon och som förstår mig på så många sätt.

När jag ser på det jag just skrivit ser det verkligen ut som bekymren har större del i mitt liv än det som är bra. Det vill jag ändra på. Jag har tagit mig ur en lång svacka förut, jag vet att det går. Och även om det är lättare att rada upp sånt som tynger mig än sånt jag mår bra av vill jag fortsätta tro att det senare, det som är positivt ändå väger tyngre i mitt liv. Jag vill hitta den balansen. Jag vill lära känna mig själv bättre. Vill fortsätta vara den jag är, den snälla, omtänksamma, smarta, roliga, musikaliska och kreativa person jag är. Men jag vill också hitta mer frihet, ro, respekt för mig själv, kunna stå upp för mig själv och säga ifrån när det behövs.

Tack till mina vänner och min familj, ni som verkligen finns här och gör mitt liv rikare. Tack till min underbara älskling som ser vem jag är och älskar mig för det. Och stort pepp till mig att fortsätta lära mig att njuta, att kunna släppa det som inte är viktigt och kunna känna mig lite starkare hela tiden.

Massa kramar