venla

Tänk vad coolt att en människas musik och person gjort ett så starkt avtryck att en stad sätts i rörelse. Att människor går ihop och gör något tillsammans. Jag blir så glad att något sådant händer i Stockholm, en stad som är vacker men där många gärna går förbi varandra utan att alltid tänka på vem man möter, och där blickar inte möts i tunnelbanan. Tack Stockholm för att ni gjorde den här grejen!

När jag var 7 år var Michael Jackson min största idol. Jag ville VARA Michael Jackson. På den tiden hade jag bara mitt kassettband med "dangerous"-albumet inspelat. Inget MTV, inget internet, inget YouTube. Så för första gången i mitt liv fick jag i tisdags se en inspelad konsert med honom från 1992. Jag visste att han var fantastisk på scen men först då FATTADE jag. Har aldrig sett någon som dansar med samma intensitet och dessutom kan sjunga somhan gör samtidigt.
Jag har aldrig heller vetat nästan något om personen Michael Jackson, förutom att han gick med i Jackson 5 när han var väldigt liten och att han beryktats för många saker, antagligen fler dåliga än bra saker. Så typiskt, tänkte jag, när jag såg minnesstunden i tisdags, att en människa ska behöva dö innan han får all denna uppskattning och bekräftelse. Och inte har jag själv tänkt på personen Jackson de senaste åren. Jag har slagit på hanns musik och diggat - den har aldrig tappat värde. Men han skulle ha behövet mer stöd, det är något jag tror att alla vet vid det här laget.

Hoppas att andra sidan är en bra plats för honom.

Jag drömde inatt att jag & Jon var så sega + att vi glömt vår biljett så att vi missade hela U2-konserten som vi ska se i sommar.... Hemska tanke! Jag tror mest att jag var stressad och därför sov oroligt men det var i alla fall inte kul... Tur att det var en dröm! Jag vill verkligen inte missa konserten på Ullevi, även om jag haft turen att se detta fantastiska band 2 gånger tidigare. Jag inser mer och mer vilken betydelse de har för mig. Jag har haft flera idoler under min uppväxt men de flesta av dem är mest roliga minnen, inga jag brinner för längre. Men U2 har hängt med sedan jag var 10 år och jag tycker fortfarande att de är lysande, både musikaliskt och för att de utnyttjar sitt kändiskap på det osjälvständiga sätt de gör. Att de dessutom hållt ihop sedan de var sådär 14-15 år och att de börjat från scratch, dvs inte kunnat spela eller sjunga särskilt bra (enligt dem själva) och att det hållit så här länge - DET är coolt! Extra coolt för en musiknörd som mig som dessutom utbildat mig i flera år. U2 är något helt annat än musikhögskolemusik men det är så SKÖNT att det finns sådana band!

Det är inte lite svårt att försöka göra situps på gymet utan att skratta när den här låten plötsligt dyker upp i radion:

Idag är det känslostormarnas dag för mig.

Om en vecka är jag på väg till Gambia. Kanske ger det ännu mer perspektiv på tilvaron?

...för att:

Jag har Jon. Han är så omtänksam. Det finns få saker som går upp mot att vara halvt vaken och få en "godmorgonkyss." Han har en fantastisk utstrålning också. Och humor. Han får mig att må jättebra! Och att Gräddan, älsklingskatten kommit in i mitt liv!

Jag har haft sådan tur med min familj. Hoppas att vi fortsätter ha den kontakt vi har.

Jag har så fina vänner, både där jag kommer ifrån, ute i världen och där jag är just nu!

Jag snart ska göra en resa som förhoppningsvis blir ett minne för livet!

Att jag får jobba med musik!


Nu ska jag se vad dagen har att bjuda på!

Vill inte avsluta det här året med bara "crap." Så det blir ett till inlägg. Nog för att jag har jätteont i halsen och inte kan gå på fest men min famij är här, och vi kan nog få det mysigt plus att min älskling var här tidigare och gosade lite med mig. Han låg i soffan med huvudet i mitt knä och vi bara var. Mysigt :) Och så gav han mig ett Pingu-gosedjur också så nu är dagen räddad! ;) Med detta vill jag avsluta årets sista blogginlägg med 2 listor:

Det bästa med 2008:

- Jag har delat hela detta år med världens bästa kille och hoppas det blir många år till :)
- Alla fina vänner jag har, som alla andra år har ni varit fantastiska på olika sätt, både gamla & nya!
- Jag har fått göra det jag brinner så mycket för, att skriva musik, spela och sjunga. Att skriva för Nordiska kammarorkestern, Sundsvall, det var definitivt höjdpunkten.
- Göteborgsvistelserna under sommaren & hösten. Göteborg åker jag gärna till så ofta jag kan!
- Köket på Stora Strand 2-lägret, vilka klippor vi var!!!

Nästa år:

- Hoppas jag att de som haft det tufft får en positiv vändning, särskilt mamma & pappa som fått bära tunga lass.
- vill jag skriva fler egna låtar
- flyttar jag, älsklingen och Gräddan ihop! Hoppas på många härliga stunder i nya hemmet :)
- tänker jag inte ta någon skit på mitt sommarjobb!
- hoppas jag på spännande resor, som Gambia-resan och att jag och min gos kan åka någonstans. Gärna till ett västkusten som inte är så regnigt som i sommras.
- hoppas jag att jag och dem omkring mig får vara så friska det går.
- att det börjar röra på sig i världen. Alltså att vi alla hjälps åt att hitta fler lösningar på olika problem och att alla ledare tänker på vilket ansvar de har.

GOTT NYTT ÅR!

Välkommen till min klagomur... Ja, tyvärr så avslutas nog mitt första bloggår med massa klagovisor men jag måste få skriva av mig. Kanske kan nästa år inledas med något trevligare? Vi får hoppas...

Vad har gått fel idag då? Egentligen började det nog igår kväll. Krassligheten jag hade känt av i 2 dagar utvecklades till feber som sakta men säkert steg. Samtidigt hade jag känningar av att mensen var på väg. Med tanke på att jag kan vara nog känslosam och lite nere under den perioden i vanliga fall blev det inte bättre med feber. Såg på nyheterna om de hemskheter som pågår just nu och det bara brast för mig. Vanligtvis brukar min reaktion vara "usch, vad hemskt!" eller något liknande men känslorna finns ju inte där fullt ut. På något sätt stänger jag av när det pågår på något helt annat ställe. Men igår blev det bara för verkligt. Tanken på alla människor som omkommit blev bara för mycket. Så jag satt där framför TVn och bara grät.

Idag har jag bara varit hos mamma & pappa och tagit det lugnt, febern och halsontet har hållit i sig. Jag var ändå på ok humör när jag vaknade. Men sedan hände för mycket på en gång. Fick hjälpa min pojkvän över telefon. Han var i en stressad sits. Samtidigt hade någon här hemma ett argt samtal över en annan telefon. Den stressade situationen löste sig tills slut men vare sig jag eller killen hade någon bra dag. Alla här hemma var upptagna med någonting av olika anledningar och jag fick inte mycket sällskap. Och när jag är ledsen eller nere behöver jag oftast någon att prata med. Gråtkalaset var igång igen...

Det blev väl bättre under kvällen men under ett telefonsamtal med min kille konstaterade vi att vi båda inte varit helt schyssta mot varandra idag. Med tanke på att jag brustit i gråt för minsta lilla idag hände samma sak igen. Det destruktiva negativa tänkandet som funnits där hela dagen satt fortfarande kvar... Men det var bra att jag drog upp en del grejer. I tidigare förhållanden har jag hålit tyst om vissa saker och till slut bara tyngt ner mig själv då jag inte vågat säga ifrån. Och så vägrar jag ha det nu. Man ska ta hand om varandra i ett förhållande, sedan är vi ju inte perfekta någon av oss. Och den här dagen kan jag analysera sönder saker till extrema grader.

Det jag dragit upp är bara en bråkdel av allt som kommit upp just nu och som ligger i luften. Det är bara att konstatera att den här dagen inte har varit bra men förhoppningsvis kommer jag lära mig någonting av den när jag får bättre dagar. Och jag hoppas nyårsafton blir en bättre dag. Att jag är friskare, att jag kan vara hos den jag älskar mest så jag slipper ringa och känna dåliga vibbar över telefonlinjen utan att vi kan ses och ge varandra en lång och härlig kram som säger det som behöver sägas om idag och sedan gå vidare och ha det bra.

Nu ska jag ge sömnen ett försök.

Det hinner gå en hel del tid mellan mina blogginlägg här. Sedan jag skrev senast har det hänt en hel del saker, inga dramatiska förändringar, men en del saker. Jag har gjort undan alla skoluppgifter för hösten vilket är JÄTTESKÖNT! Nu är det bara julkonserterna kvar, eller rättare sagt, en julkonsert eftersom vi hade en igår. Engegemanget på repen har väl känts sådär men konserten igår var riktigt kul! Jag tror många gick in med en bra inställning till slut (det har gnällts som en del saker i veckan. Till viss del förståeligt men lite onödigt också). Jul, jul, strålande jul blev jättefin. Hela den stora kören följde verkligen Westberg, maffig känsla. Sedan var det dags för Barbara Hendricks att sjunga O helga natt eller Minuit Chrétiens som den heter på franska. Det var också häftigt för mig som arrangerat upp stycket för Norrbotten NEO att stå på körläktaren precis ovanför Barbara och lyssna. Det blev riktigt pampigt och vackert. Känns skitbra att jag kommit så här långt. Jag vet vad jag kan prestera.

På fredag åker jag till Sollentuna. Sedan till Göteborg efter 2 dagar hemma. Anna D fyller 25 och det vill jag bara inte missa! Ska bli nice med familjejul i år också, dvs. mamma, pappa, syrran, brorsan, svåger och världens bästa systersöner hemma i Sollentuna. Jon kommer jag inte träffa så mycket. Han har fått mycket extrajobb. På vissa sätt tråkigt men jag vet att han vill jobba så jag tycker det är bra att han får chansen. Håller tummarna för ett fast jobb åt honom snart...

En nyhet från min och Jons sida annars är att vi ska flytta ihop den 1 mars :) Vi har fått en 2:a på andra sidan vägen! Fortfarande nära vännerna men fortfarande lite avsides... Ska bli skönt! Skönt att vi äntligen kommer dela ett boende tillsammans, att jag slipper springa mellan våra lägenheter, Gräddan (Jons katt) får mer sällskap... och att bygga upp något nytt!

Oj, tiden springer! Det känns verkligen som den snurrar fortare och fortare...

Dags att städa och packa!

Jag är ofta bra på att underskatta mig själv. Jag vet att det finns mycket jag klarar av bra, ändå utger jag mig för att inte göra det. Kom fram till det idag när jag och en kompis diskuterade lärarrollen och hur vi ser på vår egen framtid som lärare. Fick mycket positiv feedback om olika egenskaper som jag har, egenskaper som jag trott är bristande hos mig. Där fick jag mig en tankeställare helt enkelt. Jag har nog många bra egenskaper som jag kan använda i min lärarroll, jag måste bara bli medveten om dem och våga använda dem fullt ut. Så tack för den insikten! Du är också bra!

Snart börjar nästa! Har knappt några lektioner just nu, mycket beror på att det är uppehåll i AUOn (allmänna utbildningsområdet) för att dansarna är på praktik. Skönt att det inte e så mycket lektioner men det betyder inte att jag kan lata mig så mycket, iaf inte på dagarna. Har en del uppgifter att få bort och en del arr. att göra. Tror att jag ändå kan vara hyfsat ledig på helgerna om jag jobbar bra i veckorna. Vi får se hur det går.

Annars har vintern kommit til Piteå nu, äntligen (!) efter lång väntan. Det är riktigt mysigt med all snö, jag blir riktigt glad! ite ruggigt just nu bara. Det blåser och det kommer tydligen att bli oväder längre söderut. Då är det skönt att sitta inne i lägenheten med Jon & Gräddan :0)

Mycket har hänt sedan förra inlägget, kanske inte att det har varit så mycket som hänt rent konkret men tiden rullar ju på och därmed mitt liv. Känns som att jag mår bättre nu än i våras och somras i alla fall och det är väldigt skönt att det är så! Kan få mina ledsna och deppiga stunder ibland men inte på så sätt att jag blir så orolig som jag var för några månader sedan. Jon och jag pratar en del om att flytta ihop i vår. Rent praktiskt vet jag inte när den rätta tiden kommer men det känns naturligt för oss att hitta något gemensamt snart och det är jättekul! Stort på ett sätt men som sagt, också helt naturligt...

Vad som händer annars är att jag fortsätter att fundera om massa saker, får nya insikter och så. En tanke som jag tänker en del och som jag hört från andra är att kunna hitta positiva saker hos människor i deras kreativa prestationer. Det är så lätt att efter en konsert börja kritisera och hitta saker som jämt måste förbättras. Det är så lätt att berömma och såga men vad ger det egentligen att hela tiden kritisera? Nog för att det är viktigt att kunna vara konstruktiv och ge någon annan en möjlighet att utmana sig själv till att göra ännu bättre ifrån sig men jag tror att om man ofta påpekar att någon kanske inte är så bra på något eller jämt hittar någon att klanka ner lite på, så hamnar den pressen även på en själv. Om man istället försöker se det positiva hos människor lite mer och faktiskt tänka att det finns plats för konstnärer, dansare, musiker, skådespelare etc. på olika nivåer och i olika forum, kanske de miljöerna kan bli ännu mer utvecklande. Som sagt, om man själv tycker att någon inte presterat så bra på en föreställning; vad gör det mig för skada egentligen och vad ger det mig att kritisera? I de flesta fall, inte mycket skulle jag säga.

Nu ska jag sova!

Gonatt alla surfare!
 

I ett år har jag fått vara med dig, se dig skratta, gråta, prata med dig om allt, busa, gosa, njuta av musik, sova, vakna, äta, resa... ja, allt möjligt och du är underbar! Hoppas det blir många fler år!

Sitter hemma i soffan och snorar. Jepp, febrig är jag också. Kände av något litet igår morse som sedan utvecklades under dagen. Tråkigt att inte kunna gå till skolan idag när jag bara skulle ha haft roliga lektioner som klassmusik. men men, samtidigt så otroligt skönt att få sova ut. Jag sov nog 10 timmar inatt! Blir nog att vara hemma imorgon också tror jag. Trist att sitta hemma i lägenheten men man kan ju ha små projekt för sig, typ få mungbönorna att grodda sig. jag har sköljt dem i några dagar nu...hoppas inte att det misslyckas! De är så goda och vitaminrika!

Annars har det varit en ganska lugn, om än saker-att-ta-tag-i vecka. Konserten i Sundsvall har varit, vilket var bland de största upplevelserna för mig hittils! Jag fick mycket bra feedback från olika håll så jag gick ju på moln ett bra tag! Förra helgen var jag och Jon i Göteborg på hans äldsta systers bröllop. Det var ett fint och lite annorlunda bröllop men väldigt lyckat. Tror brudparet uppskattade det, särskilt eftersom de känt sig ganska stressade innan. Jag tror att de njöt av stunden när den väl var inne. Och Jon höll ett jättefint tal! Jag fick tårar i ögonen i alla fall (stolt flickvän :).

Nu är jag liksom tillbaka i vardagen. Blir inget resande eller uppföranden på ett tag men det känns faktiskt ganska skönt med vardag. Har blivit bättre på att inte ta på mig för mycket och att göra bort det jag ska i veckorna - vilket innebär fler lediga helger! Hoppas jag kan fortsätta att ha det så.

Jepp, nu har jag varit här en dag. Hittils har jag inget att klaga på, njuter verkligen av tillvaron! Inte för att jag brukar fästa mig materiellt men det är helt underbart att få bo på ett hotell där man har nära till allt +en TV, badkar och trådlöst internet på rummet... Frukosten är också nice! Drack ett jättegott grönt chai i morse. Och det grova brödet är verkligen kanon för magen! Nog för att jag älskar medelhavet men när jag är där saknar jag det grova brödet i Norden! Som sagt, bekvämligheterna njuter jag till fullo av, jag vet att det är något jag inte får uppleva så ofta.

Idag har det varit rep i Stadshuset inför konserten i morgon. Mitt stycke repades först. Fast innan dess fick jag bekanta mig med en hel grupp elever från ett estetiskt gymnasium i stan. Fick berätta lite om mig själv och mitt stycke. Sedan var det dags för rep. Kände mig ganska virrig under tiden som jag skulle försöka lyssna, hålla koll och svara på frågor. Försökte tänka positivt och att jag gjorde ett bra jobba samtidigt som jag gruvade mig lite och tänkte "Vad får de för intryck av mig nu?" men när de gjort en sista genomspelning innan fikarasten lät stycket klart bättre än under första genomspelningen. Så nu känner jag mig förväntansfull inför morgondagen! Och det som nog betydde mest för mig var att musikerna gav mig så mycket bra feedback. Det taggar mig verkligen! Hoppas verkligen det känns lika bra i morgon!

Annars har jag varit runt i Sundsvall lite på eftermiddagen, det är en väldigt häftig stad. En ordentlig stadskärna omgiven av skogsklädda höjder. Lite ovanligt men otroligt vackert!

Avslutade kvällen med att käka middag med några från orkestern och dirigenten. Har verkligen blivit bortskämd med god mat och trevliga människor och eftersom jag vet att kompositörslivet inte alltid är så glamoröst så vill jag bara ta in så mycket som möjligt! Just nu är livet dolce helt enkelt!

Vi har verkligen haft en vacker helg i Pite. Solen skiner, himlen är klarblå coh höstfärgerna visar upp sig. Tog en promenad med Anna ner till logen, där var det ännu vackrare. Nu har jag precis svettats under en intensiv halvtimme i gymmet. Snart bir det middag hos Mathias!

Vad menar jag med det egentligen? Jag tycker själv att träning är en av nycklarna till ett sunt liv. Det är däremot att träna rätt och hitta en bra balans som är svårt, särskilt när träning inte altid varit en självklar del av min vardag. Jag har kommit igång med att jogga och gå på en del aktiviteter inom StiL (studentidrotten). Varje gång jag klarat av ett pass känner jag att jag har gjort bra ifrån mig och det är en riktigt skön känsla! Trots det så vet jag att syftet med träningen ibland kan luta mer år ett negativt håll än ett positivt. En del av syftet är att jag vill må bra, både fysiskt och psykiskt - något som träningen verkligen bidrar till. Men sedan är det ju det där andra, som till viss del är en positiv grej men som kan bli negativ om jag ger det för mycket plats. Nämligen att gå ner i vikt. Sedan förra året har jag nog gått upp mellan 5-7 kilo, en ganska snabb ökning om man jämför med hur det varit tidigare. I för sig vet jag att en av anledningarna till detta är att mitt förhållande började för ett år sedan. Det innebar mycket stillasittande, mys och godsaker. Inte dumt :) Inget jag ångrar. Men helt plötsligt hade kilona kommit, utan att jag ens märkt det. Var vill jag komma med det här då?

Jo, visserligen tycker jag att man kan ha som mål att gå ner i vikt (en rimlig viktminskning alltså)om man verkligen tror att det gör livet lite lättare, men det får ju inte bli till överdrift. Jag menar, det viktigaste är ju ändå att jag är glad och mår bra! Jag antar att känslan av att vara snart 24 och knappt kunna ha byxor i storlek 40, när man lätt fått på sig 38 för 1 eller 2 år sedan, inte är så lätt för mig att acceptera. Jag vill kunna känna mig ung och lagom i några år till innan jag kanske blir lite mulligare, jag är inte redo för 40+ storlekarna än! Samtidigt vill jag inte bara fokusera på den yta jag visar utåt. Jag VET att den inte spelar någon roll för min pojkvän, mina vänner eller min familj. Det här är för min skull. Att känna mig lite lättare, lite spänstigare.

Jag vet inte om jag egentligen kommer fram till något just nu. Egentligen är jag nog på god väg mot ett lite sundare liv. Jag har börjat träna några gånger i veckan, jag försöker äta mer allsidigt och lite mindre sötsaker (utan att straffa mig själv till att aldrig få äta något som jag tycker är gottigott). Jag har börjat ta mer vara på min fritid, alltså att helger och gärna några kvällar ska få vara kravlösa. Jag får nog hålla ut helt enkelt, se att med lite tid kommer resultaten, bra såna, att synas och kännas! Och fram till dess får jag väl fundera och grubbla lite men också försöka släppa taget och därmed hitta rätt... jag hoppas det!